Ingrid Bergman

Ingrid Bergman

Ingrid Bergman (29/8 1915 – 29/8 1982)

”I’ve gone from saint to whore and back again, in one lifetime.”

Så står det på filmaffischen till en ny film med Ingrid Bergman – och av Ingrid Bergman. Filmen bygger på hennes egna filmer, smalfilmer som hon filmat själv genom åren och som nu har blivit en helt ny film, tack vare filmaren Stig Björkman och Ingrids dotter Isabella Rossellini.

Orden överraskar, åtminstone för den som älskat Ingrid sedan anno dazumal och sett nästan alla hennes filmer, från de långa sommarkvällarna på 70-talet och sena nätterna framför dvd:n på 90-taklet och nu, i smyg på Youtube där jag till min förvåning hittar hela hennes Intermezzo – den amerikanska versionen från 1939 med Leslie Howard.

Ingrids filmstjärneroll fascinerar i sin komplexitet – hon var först så ljuvligt naturlig, så självlysande och självständig – så verkade hon åtminstone. Sedan fick hon stå i skamvrån i många år för att hon föll för den italienske filmregissören Robert Rossellini, men så återbördades hon till sin rättmätiga plats på piedestalen, i sina sista filmroller och tredje Oscar. Men kanske är det så att Ingrid är mest älskad i de katolska länder där man uppskattar hennes roller som nunna, helgon och offer för människans ondska.

Jag tänker på Ingrids mest kända roller: kvinnan som nästan drivs till vansinne av sin man i Gasljus, nunnan i The Bells of Saint Mary, missunnad tsardotter i Anastasia och hennes egna stora favoritroll, Jeanne d’Arc, som hon spelade både på film och på teatern.

Allt detta hände långt ifrån Stockholm och Filmstaden i Råsunda, där Ingrids strålande karriär faktiskt fick sin början. Här i Filmstaden gjorde hon tio huvudroller mellan 1935 och 1940, plus en liten roll i sin egentliga första film, Landskamp från 1932.

Nio av de tio filmer som hon gjorde mellan 1935 och 1940 finns utgivna på dvd, dels i två fina SF-boxar, dels På Solsidan som kom häromåret. Vi kommer att berätta mer om Ingrid på dessa sidor, med särskild tonvikt på de filmer som hon gjorde medan hon ännu var vår egna svenska filmstjärna.

Mikaela Kindblom

Så firas Ingrid 100!

<h3 style="text-align: center;"><a href="http://filmstadenskultur.se/tag/hasse-ekman/">Filmstadens Kultur</a></h3>
<p style="text-align: center;"><a href="http://filmstadenskultur.se/evenemang/klassikervisning-ingrid-bergman/">20/4 Klassikervisning: Munkbrogreven</a>
<a href="http://filmstadenskultur.se/evenemang/specialguidning-hundraaringar/">26/4 Specialguidning: Hundraåringar med Ingrid Bergman i fokus</a>
6/5 Ingrid Bergman-filmquiz
18/5 Klassikervisning: Juninatten
27/5 Berättarkväll med Stig Björkman</p>

Roller:

Höstsonaten (1978)
Nina (1976)
Mordet på Orientexpressen (1974)
En promenad i vårregnet (1969)
Kaktusblomman (1969)
Stimulantia (1967)
Besöket (1964)
Den gula Rolls-Roycen (1964)
Tycker ni om Brahms ... (1961)
Indiskret (1958)
Värdshuset Sjätte Lyckan (1958)
Anastasia (1956)
Elena och männen (1956)
Viaggio in Italia (1954)
Den stora kärleken (1952)
Santa Brigida (1952)
Stromboli (1950)
Under Capricorn (1949)
Jeanne d'arc (1948)
Notorious! (1946)
Högt spel i Saratoga (1946)
Trollbunden (1945)
Klockorna i S:t Mary (1945)
Gasljus (1944)
Klockan klämtar för dig (1943)
Med Gunder i Amerika (1943)
Casablanca (1942)
Dr. Jekyll och Mr. Hyde (1941)
Himlens vrede (1941)
Juninatten (1940)
En enda natt (1939)
Intermezzo (1939)
Kvartetten gifter sig (1938)
Dollar (1938)
En kvinnas ansikte (1938)
Katt över vägen (1937)
Intermezzo (1936)
På Solsidan (1936)
Bränningar (1935)
Munkbrogreven (1935)
Swedenhielms (1935)
Valborgsmässoafton (1935)

19 januari 1935. Min första premiär – Munkbrogreven. Jag har svårt att tänka klart och för det mesta sitter jag bara och stirrar framför mig. Min enda tanke är att jag hoppas att Gud inte har glömt mig. Jag känner mig både säker och osäker på samma gång. Jag är osäker på all publicitet vi har haft. Jag hoppas att publiken tycker att jag lever upp till den. Vad skulle mamma och pappa ha sagt om de kunde se mig här i min ensamhet? Jag längtar efter att krypa in i famnen på någon och finna beskydd och trygghet och kärlek. I morgon efter premiären ska jag skriva igen.
Ingrid Bergman i memoarboken Mitt liv (1981)