Ingrid i den rutiga klänningen

Ingrid Bergman

Flickan på bilden är den unga Ingrid Bergman, nybakad skådespelerska och på väg att bli filmstjärna i svensk film. Bilden är tagen av den holländske stillbildsfotografen Jan de Meyere som under mer än 20 år hade en mycket fashionabel fotoateljé i Stockholm. Hans bilder är vackra, med tydliga svart-vita kontraster och han hade också ett fint sinne för det dramatiska i bilden. Ingrids rutiga klänning påminner lite grand om den hon hade i sin första filmroll, i Munkbrogreven (1935) även om den klänningen var randig.

I memoarboken Mitt liv berättar Ingrid Bergman hur hon tidigt lärde sig älska kameran. Hennes pappa Julius Bergman var fotograf och hade en fotobutik i bottenvåningen på det hus på Strandvägen där de bodde. Ingrid förlorade båda sina föräldrar tidigt, men i en gammal plåtlåda förvarade hon fotografier och filmrullar som hennes pappa hade tagit av henne som barn. Hon behöll denna plåtlåda hela livet och tog den med sig överallt. Ingmar Bergman lade märke till detta under inspelningen av Höstsonaten 1978, som blev Ingrids sista film och den enda film som de gjorde tillsammans. Han bad han henne vänligt att få göra kopior av de gamla brandfarliga nitratkopiorna.

Ingrid Bergman visste tidigt att hon ville bli skådespelerska och hon hade en liten roll i Filmstaden redan som 17-åring, i komedin Landskamp (1932). Efter avslutad utbildning på Dramatens elevskola erbjöds hon ett kontrakt av Olof Molander, Gustaf Molanders bror, som var chef på Dramaten och inte såg nådigt på skådespelare som filmade. Men Ingrid tackade nej. Hon ville till Filmstaden. Under sommaren och hösten 1934 medverkade hon i Munkbrogreven som fick premiär den 21 januari 1935. Redan samma höst var hon en stjärna, när hon gjorde den kvinnliga huvudrollen mot Victor Sjöström och Lars Hanson i Valborgsmässoafton.

Ingrid Bergman gjorde elva filmer för SF innan hon reste till Hollywood och blev en av de riktigt stora filmstjärnorna i klassiker som Casablanca, Gasljus, Trollbunden och Notorious. Hennes mest kända film från Råsunda-tiden är Intermezzo från 1936 i regi av Gustaf Molander. Ingrid Bergman spelar den unga lovande pianisten Anita Hoffman som blir hopplöst kär i den store violinisten Holger Brandt, spelad av Gösta Ekman. Det är en ganska präktig melodram, som främst kretsar kring kärnfamiljens eviga värden och upplösningen av Anita och Holgers dödsdömda passion. Men det finns några fina scener, som när Anita och Holger står utanför Operan en vårkväll och inser att de är kära i varandra. De smältande isflaken under Norrbro tycks uppmana dem att släppa alla förtöjningar och kasta sig ut i vårfloden, eller som Ingrid säger, ”att ge sig livet i våld.” Den scenen är helt och hållet inspelad i Filmstaden, i Stora ateljén.

Filmfotot av Åke Dahlqvist är utsökt, inte minst i närbilderna av Ingrid Bergman, men också SF:s stillbildsfotograf Louis Huch förtjänar att nämnas. Med sina bilder bidrog han till att SF:s nya stjärna uppmärksammades långt utanför Filmstaden och på andra sidan Atlanten. Det var Intermezzo som fångade hollywoodproducenten David O. Selznicks intresse. Han köpte manuset till filmen och lät hämta Ingrid Bergman till Hollywood för att göra en amerikansk version med Leslie Howard i Gösta Ekmans roll. Därmed var hennes lycka gjord.

Mikaela Kindblom

Utdrag ur boken Den svenska drömfabriken – historien om Filmstaden i Råsunda av Mikaela Kindblom som ges ut av Stockholmia Förlag i september 2015.