”Att se Sickan på film är för mig något av ett uppfriskande bad.”

Sickan Carlsson lever ett sunt liv, sportar gärna, smakar godtemplaraktigt litet sprit och är återhållsam också med maten. Hon har två undantag i det senare fallet: bruna bönor med fläsk samt kåldolmar. Då äter hon mer än vanligt – i kåldolmsfacket slutar hon inte förrän efter sex stycken, men säger nej både till sås och potatis. Hon har liksom filmbolagen all respekt för skrattgroparna i sina kinder och vill inte fylla igen dem ens med någon av sina favoriträtter.

–––

Att se Sickan på film är för mig något av ett uppfriskande bad. Att råka henne privat betyder en vitamininjektion. Hon är vårens okynniga solstråle som munter leker med gammal och ung, man eller kvinna, far fram och tillbaka och tränger in i våra annars tillbommade hjärtan. En dosis Sickan Carlsson är ingen dum patentmedicin mot trötthet och surt humör; det kanske rent av skulle kunna rekommenderas av hennes barndomsbekant Hälsovårdsnämnden.

Ur På tu man hand med filmidoler av Crick Holm, 1947.